Byggnationen av fästningen

Vid freden i Roskilde 1658 blev Bohuslän och därmed Marstrand svenskt. Staden var sedan länge en viktig handelsplats. Eftersom hamnen sällan fryser till, lades en del av den västsvenska flottan här. För att försvara Marstrand beslutade Carl X Gustav att bygga en fästning på öns högsta topp. Först byggdes ett fyrkantigt torn och murar runt en liten borggård. På 1680-talet förstärktes fästningen genom att tornet gjordes runt och högre, samt att murarna höjdes. I början av 1700-talet stod vallarna som omsluter den stora borggården färdiga. Under 1700- och 1800-talen byggdes de yttre delarna. 1860 rapporterades fästningen vara färdigbyggd.

Fångar på Carlsten

Att släpa sten till fästningsbygget var ett hårt arbete. För att få tillräckligt med arbetskraft infördes ett nytt straff i den svenska lagen: ”Marstrandsarbetet”. Från hela landet fördes då förbrytare som skulle ingå i arbetsstyrkan. De var mördare, stortjuvar, förfalskare och våldtäktsmän, men också enklare förbrytare som småtjuvar och lösdrivare. Straffets längd varierade från ett par år till livstid.

För att förhindra rymningar var fångarna försedda med en tvåkilos järnkula fäst med kätting runt ena fotleden. Besvärliga och rymningsbenägna fångar kunde få bära en så kallad järnkrona, ett fängsel som kunde väga upp till 36 kilo. Det hårda arbetet och de usla levnadsförhållandena gjorde att dödligheten var stor. Vissa vintrar dog upp till 20 procent av fångarna. Marstrandsarbetet avskaffades 1854 och de flesta fångarna flyttades då till Göteborg.